Firoz är nu snart 4 månader, känns som att det var alldeles nyss som vi hämtade honom men det är snart två månader sedan. Otroligt vad tiden går!
// Evve
|
Har varit väldig dålig på att uppdatera nu ett tag, fokus har legat på helt annat och kan inte påstå att det kommer bli så mycket lugnare framöver heller. Men ska försöka bättra uppdateringen i alla fall! Firoz är nu snart 4 månader, känns som att det var alldeles nyss som vi hämtade honom men det är snart två månader sedan. Otroligt vad tiden går! Har försökt fota det lilla yrvädret, ni kommer till galleriet genom att klicka på bilden ovan. Annars kan ni gå in under "Foton" och därefter klicka på bilden som det står "Maj 2017" under så ska ni komma rätt.
// Evve
1 Comment
Äntligen är han hemma, välkommen Firoz! Efter lång väntan och två dygns resande så är han äntligen hemma, resan hem gick så bra det bara kunde gå. En riktigt cool kille som tog allt med ro tros den långa färden till sitt nya hem. Allt har gått jättebra och Kejjo tog emot honom med öppna armar, tills han insåg att han är en liten piraya och därmed bara var en liten äcklig sak. Men nu efter snart två veckor där båda två landat i omställningarna här hemma så leker de för fullt med varandra, Kejjo är som väntat en riktig lekfarbror med stort tålamod och Firoz är sitt vanliga jag - en piraya, kort sagt. Är mycket som hänt på slutet som upptagit en hel del tid, men ska göra mitt bästa för att uppdatera. Bland annat går jag en utbildning för tävlingssekreterare inom lydnad/bruks, jag jobbar även numer på Granngården här i Östersund, Robin har börjat ett annat jobb inom lastbilsbranschen, jag genomgår en utredning för mina smärtor i länd, bäckenet och höfter och så sist men inte minst så väntar vi tillökning i mitten av april då Kejjo kommer få en lillebror ifrån Wicked Game i Norge!
// Evelina Kejjo har sedan en tid tillbaka börjat gnugga huvudet och bogen mot snön, han kan halvt lägga sig ner och sedan springa iväg så. Kan säga att det ser mycket roligt ut och tänkte dela med mig av två filmer där han har några av sina tokspel som han kan få under promenaderna. Först ut har vi ett litet klipp från en av våra promenader på isen. Och så har vi en relativt dagsfärsk film från gårdagens promenad i elljusspåret, Kejjo börjar åka kana på sidan så jag får tillslut koppla av kopplet så han inte trasslar in sig. Går inte en dag utan att han får någon att skratta, varje dag innebär nya tokerier och det är sällan man har tråkigt med denna kille. Hoppas ni skrattade lika mycket som jag gjorde, var väldigt svårt att hålla tyst medan jag filmade.
Ha det gott! //Evelina & Kejjo Klockan 03:00 på lördagsmorgonen begav vi oss ner mot Upplands-Väsby för att delta på Rottweilerklubbens årsmöte samt utställning, en 6 timmar lång enkelresa. Varken jag eller Robin hade lyckats sovit något under natten vilket i sin tur gjorde denna resa ovanligt lång, i normala fall är det inga problem med längre resor för oss men på grund av sömnbrist så blev den lite jobbig och kändes därefter längre än vanligt. Lite roligt blev det dock då vi passerade några klippor alldeles invid vägen, på en av dessa stod en stor älg och kikade ut mot vägen. Den såg mycket bestämd ut att där skulle den minsann stå, stor och ståtlig var den där den stod. Resan gick ändå väldigt bra och vi anlände tidigare än beräknat till Upplands-Väsby, fick även checka in på hotellet tidigare vilket gjorde att vi också hann vila upp oss lite innan årsmötet drog igång. Ett informativt årsmöte med en del olika åsikter och diskussioner, även utdelning av priser samt vandringspriser för 2016 där bland annat jag och Kejjo tog hem priset för 2016 års bästa rallylydnadsekipage. Vi tog ju RLDF, RLDA och RLDM under det året utöver vårat LPI, riktigt roligt var det. En fin pokal samt rosévin blev vi tilldelade! Utöver detta så blev det köp av lotter under middagen på kvällen, lotter där tre av fem resulterade i vinst. Vi som aldrig brukar ha tur i sådant blev såklart jätteglada, en av vinsterna var bland annat en förpackning med tuggben vilka Kejjo givetvis blev väldigt lycklig över. Vilken tur vi vann det när vi själva glömde ta med oss ben hemifrån innan avresa. Natten spenderades på Scandic och på söndagen blev det dags för årsmötesutställningen, helt ärligt så blev jag rätt förvånad över hur många hundar det var som inte skötte sig och ägare som uppvisade total nonchalans och brist av hänsyn till sin omgivning. Blev också en del incidenter i ringarna där hundar uppträdde illa och där hundar bet ägare och domare, även många av de som hade dubbelhandling (någon utanför ringen står med godis/leksak och håller hundens uppmärksamhet) skulle ha agerat annorlunda då det blev otroligt mycket pipande, skrikande, tjoande m.m stundvis. Något som triggade redan trötta hundar och även orsakade en del överslag såsom utfall men även lättare bett. Mycket tråkigt! Givetvis var det även hundar och ägare som skötte sig otroligt bra och visade stor hänsyn till omgivningen, alltid lika roligt och trevligt att se. Kejjo ställdes i öppenklass där det totalt var 23 hanar, han skötte sig otroligt fint och vi är enormt stolt över honom. Tyvärr fick han "bara" VG på grund av att han är av mindre modell och även är rosa i munnen istället för svart. Bra kritik på rörelser och kropp i övrigt och ett extra plus i kanten för sin vänliga mentalitet, till och med jag som handler fick kritik. Som nybörjare inom utställningsvärlden så värmer det lite extra att få "snyggt visad" som kritik av domaren, det sporrar till fortsatt stadigt ökande intresse och fler utställningar kommer det bli. Siktar på SSU i Juli! Tackar allihop för en otroligt rolig helg med nya bekantskaper och mycket skratt, tackar även domare Tatyana Popova som flugits in från Ryssland för att döma helgens alla hanhundar. Nu blir det återhämtning för oss här hemma. Både hund, husse och matte är trött och slut i knopp och kropp efter bilåkande, hotellvistelse, prat och springande. Men helt klart värt det, ses igen nästa år. // Evelina & Kejjo Tog en längre tur häromdagen, 1,5-2km rask koppelpromenad och därefter lite drag av kätting en bit. Var längesedan vi drog och Kejjo var som ett barn i godisaffär när jag plockade fram sele och kätting ur ryggsäcken, väldigt roligt att se! Efter lite dragande så selade vi av och han fick springa fritt, hittade en väldigt härlig skog som vi gick in i och behöver jag säga något mer än det filmen redan visar? Överlycklig Kejjo! Kan säga att matte också var väldigt glad, skogarna har varit fulla med is och en aning förrädiskt underlag så att se denna skog var helt underbart. Kejjo tveka inte en sekund på att nyttja skogen till fullo, så roligt att se glädjen och buset i honom. Underbara hund! Efter lite skogsbus så blev det en kilometer lösgående promenad där han fick trava på i egen takt och sista kilometern hem blev rask koppelpromenad, det som började i blåsigt yrväder slutade i härligt väder och med en nöjd hund. // Evelina
Var längesedan jag hade med mig Kejjo på någon uteritt, detta av den enkla anledning att han haft lätt till överslag. Han verkligen älskar att följa med till stallet men denna enorma vilja han har, den går inte alltid att kontrollera så lätt för honom. Därför har jag helt enkelt valt att backa ett par steg och börjat om från noll, gå tillbaka till det stadiet där han bara får strosa runt lite på stallplan och hänga med så. Göra stallplatsen mindre laddad, det händer inte alltid roliga saker där. Vi fick vara på den nivån i några månader, då är jag ändå i stallet ca. tre dagar i veckan. Inte alla gånger som Kejjo varit med dock, men oftast. Och när jag kunde öppna bagageluckan utan att han gasade upp sig, då fick han följa med ut. Kan säga att det tog sin lilla tid och många bakslag när han faktiskt var lugn och fick följa med ut, då gasade han upp till nästa gång. Mycket av träningen har alltså varit på den nivån att jag ens ska kunna öppna bagageluckan utan att han gasar upp, genom att variera väldigt mycket så han helt enkelt inte visste alls om jag bara öppna eller om han faktiskt fick följa med ut har gett sina resultat. Men tid har det tagit och jag kan säga att detta har varit den värsta biten. När han väl funnit ro och faktiskt varit lugn även när jag släppt ut honom så han fått strosat runt, då fick han följa med in i stallet. Resterande tid har han fått suttit i bilen, vilken haft dieselvärmare så han har givetvis haft värme. Annars hade han fått stanna hemma om inte det löst sig. Samma princip gällde när han skulle få komma in i stallet, han vet att det kan finnas både människor, hästar och hundar där inne så givetvis var detta en ännu mer spännande plats. Men efter mycket om och men så kan han nu följa med in, bli platsad och ligga där lugnt. Då tog vi det till nästa nivå, han fick vara med på träningar inne i ridhuset. Detta ridhus är han bekant med sedan innan då vi haft träningar där inne med enbart hundar, men nu skulle det alltså även finnas en häst där inne. Ladda med godis och klicker! Till en början var det mycket platsövningar, han fick ligga plats medan jag gjorde annat med Atte. Så småningom kom vi till den nivån att jag kunde platsa honom i mitten av ridhuset och b¨de trava och galoppera på volt runt honom och han låg där med hakan i backen. Enormt duktig kille! Mycket fokus på passivitet alltså, även om det var aktiv passivitet. Efter ett tag kom vi till det stadiet att jag började inkludera Kejjo i träningen på ett annat sätt, han fick "följa med" oss i ridhuset. Vårt största fokus här var att han absolut inte fick gå bakom oss, han skulle som max vara vid sidan och annars framför. Jag är otroligt glad över att jag har en sådan underbar medryttarhäst, det blev något bakslag där Kejjo ändå gick bakom. Vilket Atte inte brydde sig om, men man ska aldrig säga aldrig. Därför la jag också stor vikt i detta att Kejjo aldrig får gå bakom, har man otur så kan det smälla av olika anledningar och den risken vill jag göra så liten som möjligt! Till hjälp hade jag ett längre dressyrspö, detta använde jag för att helt enkelt dirigera Kejjo och skapa distans. Kom han ändå för nära så petade jag, INTE slå, lite på honom och skickade istället ut honom ifrån oss. Tog inte lång tid innan han förstod vad jag menade och vi kunde därefter gå vidare och träna på vändningar, i vardagen använder jag ordet "här" när jag vill att Kejjo ska komma in bredvid mig och vara extra uppmärksam men för den delen inte gå fot och vad det innebär. Detta använde jag i ridningen med, i början tränade jag såklart bara "här" på raka spår för att få in positionen där jag ville ha den. Lite som "fot" träning fast, som sagt, inte med samma precision. Jag använder, som sagt, detta mycket i vardagen och Kejjo gör ingen skillnad på var och när jag använder detta. Vilket gjorde att han väldigt snabbt hittade sin plats och vi kunde gå vidare med mjukare svängar och därefter vändningar. "här" är väldigt nödvändigt i flera andra fall med, inte bara i vändningar. Kejjo ska hålla sig nära oss om vi får möte av exempelvis bil, gående eller om det befinner sig vilt i närheten. Att kunna träna på detta mer och mer successivt i ridhus har varit ovärderligt, säkerheten det ger om det skulle misslyckas av någon anledning etc. Överslagen som jag nämnde i början, dessa har yttrat sig genom att han får fnatt och springer rakt emot oss. Något som kan bli rent av livsfarligt alltså och därmed helt oacceptabelt, all den träning jag lagt ner under dessa månader har verkligen gett resultat. Filmerna ovan visar lite av allt, han går inte längre bakom oss utan håller sig framför. Börjar han komma för nära utan att det är okej, då säger jag "ajaj" och han bryter direkt och svänger av. "ajaj" fungerar ungefär som ett "nej" men här bryter han inte bara utan han svänger av och går därifrån också. Jag vill också inflika det att samtliga kommandon är redan väl befästa i vardagen, han vet precis vad de betyder innan jag applicerar de i dessa sammanhang.
Och jag kan säga att uteritten vi hade, det visade resultatet av all träning och i överlag var det verkligen balsam för själen. Jättefint väder, pigga och glada killar och en matte/medryttare som bara log genom hela turen. En sådan stund som alla förtjänar, avslappning och glädje! // Evelina |
VälkommenHär kommer ni hitta lite allt möjligt, allt från foto och vardag till träning och tävling. I huvudsak riktas bloggen in på hund men även häst och katt kan komma. Arkiv
December 2017
Kategorier |